Tiggaren

Tiggaren

Hej igen!

Hoppas att ni njuter av sommarvärmen och härlig läsning! För min del är det sista dagen innan allvaret drar igång, men resten av familjen Bokström har ett par lediga veckor kvar att se fram emot.

P1050446

Idag ska jag blogga om Sofie Sarenbrants senaste roman ”Tiggaren”. För er som följt Emma och undrar om hon ska få upprättelse efter det som hände i ”Avdelning 73”, så väntar en stunds spännande läsning. Boken  spinner vidare på tidigare böcker i serien, men djupdyker i tiggarnas situation. Författarinnan skriver i efterordet att hon har haft svårt att sätta sig in i ”skurkens” tankar och känslor, och det tycker jag dessvärre märks väldigt väl i boken. Han blir alltför platt och osympatisk för att han ska kännas trovärdig, och motivet till brotten känns krystat. Det är synd, för det är en spännande historia i övrigt och karaktärerna författarinnan själv sympatiserar med levandegör hon på ett bra sätt. Verklighetens skurkar, som lurar hit fattiga människor på falska premisser om icke-existerande arbeten, skulle hon ha kunnat fånga upp och göra en ännu bättre story av, nu nämns de bara som väldigt ytliga bipersoner.

P1050443

Det är en läsvärd fortsättning på serien, men jag tycker att det är synd att Sarenbrant inte lyckas nyansera frågan på ett intressant sätt. Ämnet är ju engagerande och viktigt, även om det inte längre är högaktuellt i samhällsdebatten. Jag tror att det skulle ha gått att göra boken mer trovärdig och ännu mer spännande om hon vågat ta ett steg tillbaka från sin egen starka ståndpunkt och gjort lite mer research kring problematikens olika sidor.

By |2018-03-06T11:21:21+00:00juli 31st, 2016|Mamma Bokström|0 Comments

About the Author:

Leave A Comment