Så har jag det nu” är en ungdomsbok som fått lovord från många håll och bland annat blivit årets Almapristagare 2016. Författaren heter Meg Rosoff och Isabella började läsa boken på sommarlovet.

Den handlar om en femtonårig tjej från New York som skickas till England över sommaren för att umgås med sina kusiner. Ingen hade väl räknat med att kriget skulle bryta ut just den sommaren …

Så har jag det nu

Baksidestexten utlovar såväl kärlek som krig och en spännande resa i personlig utveckling hos huvudpersonen, men dessvärre tröttnade Isabella rätt fort på sättet den är skriven på. Hon är ändå extremt läsvan och plöjer med lätthet böcker för unga vuxna, så jag blev förvånad när hon inte ville läsa vidare halvvägs in i boken.

Då det inte hör till vanligheten att hon lägger ifrån sig en bok, och denna bok dessutom blivit så prisad (uppenbarligen av en vuxen läsarkrets …), fick jag henne att läsa högt för mig en stund, vilket passade bra eftersom det var en ruta att bocka av i hennes läsbingo, som hon fått i uppgift av sin svensklärarinna att utföra under sommarlovet, och jag kan faktiskt förstå hennes frustration när jag lyssnade och även läste meningar långa som stycken utan någon som helst vettig meningsuppbyggnad som gav naturliga pauser för läsandet.

Tyckte du att det var lite ovanligt omständligt att läsa meningen ovan? Prova då att ta bort parantesen, de flesta skiljetecknen och lägg dessutom till repliker mitt i meningen utan vare sig talstreck eller citattecken som markerar vad som sägs, så får du en liten känsla av hur boken är skriven. Jag blir lite nyfiken på att läsa det engelska originalet, för att se om det är den svenska översättaren som misslyckats, eller om det är en rak översättning, men som uppenbarligen fungerar sämre på svenska.

Själva storyn lovar ju gott, så det är synd att den språkliga kvaliteten gör texten onödigt svårläst, framför allt när målgruppen är ungdomar.